Undrar hur ens liv hade sett ut i dag om man inte hade gift sig och skaffat barn....iblan kan jag sitta och fundera över sånt....

jag ÄLSKAR mina barn men ibland så undrar man vad man hade gjort om man inte hade haft dem så tidigt.....om man hade väntat och utvecklat sig själv mer, inte genom yrket utan mer lärt sig hitta sig själv.....jag hade ingen ungdom och barndom som var normal...ibland kan jag känna att jag tar och vill ta ut allt jag gått miste om nu.....allt i mitt liv har format mig till den jag är...och jag är taksam att jag har min mamma och mina systrar  tillsammans har vi klarat av allt och blivit 4 väldigt starka kvinnor ......mina barn gör att jag utvecklas varje dag som dem själva växer...jag får igen en massa genom att vara med dem =))

jag träffade james när jag var 19 och vi blev ihop precis innan studenten....efter den sommaren så flyttade jag hemmifrån och direkt hem till honom....med andra ord så har jag aldrig bott själv något jag kan känna att jag saknar litte att ha fått den erfarenheten...ibland skulle de vara skönt att få bo själv men sammtidigt känner jag det att det är skönt att ha hittat nån jag älskar och att ha bildat familj med honom...det är skönt att ha familj tidigt vi är ju unga fortfarande när våra pojkar är stora och flyttar hemmifrån...nu har man ju mest ork..ju äldre man blir ju jobbigare kan det bli (alla tycker inte det....man ska alltid utgå från sig jälv när man känner att man är redo för barn för tro mig det är inget man bara ska skaffa och sen tro att de är hur lätt som helst...för det är de inte oavsett vilken ålder man själv är i......dem tar mycket tid och energi...man kan inte göra precis som man själv vill och när man vill...man har ett stort ansvar för någon annan resten av livet något som kan vara både underbart och skrämande samtidigt..=) )

nu har vi varit ihop i 9 år blir tio till sommaren...tänk en tredjedel av mitt liv har jag levt ihop med min man =) tiden springer i väg....framförallt efter att man har fått barn så har tiden en tedens att verkligen inte räcka till till allt som man måste och vill hinna med....james har blivit min fasta punk och min trygghet ....men man som persson utvecklas hella tiden och kommer in i olika faser i livet.....jag kan känna nu att det är inte förän nu som jag känner att jag lever ett normalt och ett bra liv...jag börjar äntligen leva....nu har jag min familj jag har vänner jag har arbete och jag är inte hindrad från att göra saker jag gillar i en viss utsräkning självklart pga barnen jag kan ju inte ge mig i väg hur som helst men små saker ut och fika med en vän, träna, läsa m.m. såna saker som man aldrig fick göra för sin pappa i sin ungdom....pappa försvan ur våra liv när jag var 15 och efter det har det varit en lång väg att sakta komma till verkligheten...min första vän fick jag i 8:an (älskar henne sjukt mycket vi finns alltid där för varandra, hon har blivit mer som en i familjen för oss alla ..mamma fick en dotter till och jag och mina systrar fick en syster till hahaha) innan dess hade jag inga för jag fick inte ha några....många saker skrämer mig fortfarande och jag kännr mig fruktansvärt osäker, i vissa situationer känner jag mig hellt bortkommen för jag vet inte hur man ska bete sig....känner att jag vissa dagar bara vill ut och se saker och göra saker att bara leva...ibland drömmer jag mig bort till höga berg och gröna kullar där jag bara kan ropa ut min ilska min sorg och även min glädje över livet....jag fantiserar mig bort till en annan värld som inte finns...det är tufft att leva i dagens samhälle med all press på oss tjejer ang vårt utseende och all ondska som bara dycker upp mer och mer...man är inte säker någonstans...man vet aldrig vad som kommer att hända

ibland kan jag känna mig så hemmad/låst....jag måste lära mig att ta mig över den osynliga tröskeln som hella tiden finns där och hindrar mig....jag vill resa sen med min man och utforska världen...se om man får iväg han vi är såååå olika men ändå lika....jag är romantikern i huset =) jag vill ut i världen, gå på picknick, göra aktiviteter ihop, gå danskurs, lära mig spanska och en massa saker...james nöjer sig med hemma miljön, litte data och att bara ha oss omkring sig..han är inte så romantiskt lagd av sig men när han väl gör något så är det romantiskt och helhjärtat =)) önskade att dem stunderna kunnde bli fler hihih han är inte mycket för solresor har mest intresse för vinter sporter vilket inte jag är , så där krockar vi litte, han tycker inte om att äta ute....puh inte lätt alla gånger men sen har vi något som är djupt vi har ett starkt band till varndra som bara finns där och som fanns där från första stunden vi började prta med varandra.....jag kan fortfrande känna en ryssning längst ryggen av glädje och upphetsning när jag sitter och tittar på james när han gör något och inte vet om att jag inspekterar honom hihih jag tror att det är den kännslan som ska finnas där när nyförälskelsen har lagt sig och att han är en vän också och inte bara ens partner....man har något att bygga på..alla par har sina jobbiga perioder och det som då är så viktigt för att förhållandet ska utveckals till något bra och ska hålla är att man inte ger upp utan kämpar tillsammans när det är tufftför sen har man nått en ny nivå i förhållandet och man får det ännu bättre än man hade det innan....tillit är en annan viktig ingridiens i ett förhållande..littar man inte på varandra så är det dömnt att misslyckas..

jag har  få vänner men dem jag har , har jag valt ut med omsorg och är dem bästa man kan ha...jag har hellre några få riktiga vänner än har hur många ytliga bekanta som helst....med hjälp av alla mina nära och kära har jag äntligen fått ett riktigt liv TACK!!!!!

att flytta från sthlm till skåne var en stor omställning med något av det bästa jag gjort, jag kom bort från alla dåliga minnen kom till ett littet samhälle där det är lugnare tempo, alla är trevliga mot alla (oftast finns undantag överallt haha) jag fick en ny start.....det enda som har gjort flytten jobbig och som fortfarande är jobbigt är att jag har min familj kvar i sthlm men jag hoppas att dem en dag ska inse hur bra det är här nere och flytta hit dem också hahahaha (man får drömma i alla fall) här nere har jag fått några till som är mina bästa vänner och betyder mest för mig framförallt två st =) ni vet nog vilka ni är hahaha jag trivs såå fruktansvärt bra här nere (ända tills jag är sur på james för då vill jag tillbacks till sthlm hahahah inte första och kommer inte vara sista gången som jag blir irriterad och arg på honom) måste sluta skriva nu men skriver mer en annan dag =)